Om svensk påsktradition

Påsken är en rörlig högtid. I äldsta tid torde inga fasta regler för när påsken inföll ha förekommit. En tidig princip tycks dock ha varit att påskdagen skulle firas på den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. De fortfarande gällande principerna för dess firande fastställdes på kyrkomötet i Nicæa 325. Där bestämdes att påskdagen firas den första söndagen efter den första metonska fullmånen – oavsett när astronomisk fullmåne eller vårdagjämning inträffar. Påskdagen kan på så sätt inträffa mellan 22 mars och 25 april.

Uppgifterna på denna sida är hämtade från Wikipedia och Nationalencyklopedin.

Sov inte för länge!
Att inte ligga kvar för länge i sängen på morgonen var viktigt under hela dymmelveckan. Den som kom upp sist riskerade att få ett öknamn som kunde hänga kvar under hela året.
Sist ur sängen på måndagen var "askfisen".
För de övriga dagarna gällde följande öknamn:
Tisdag: "fetgrisen",
Onsdag: "dymmeloxen",
Torsdag: "skärtosen" eller "skärfisen" ,
Fredag: "långlaten",
Påskafton/lördag: "stumpen" och, sist men inte minst,
Påskdagen/söndag: "påsklåskan".

Måndag före påsk - Blåmåndagen

Blåmåndagen, även blå måndag eller svart måndag, är ursprungligen måndagen efter fastlagssöndagen men numera kallas även måndagen i stilla veckan (efter palmsöndagen) för blåmåndag. Blåmåndag kallas även bull-, fläsk- eller korvmåndagen.

Namnet kommer från tyskans "Blauer Montag", kanske från den tid då man under fastlagen klädde (sydtyska) kyrkor i blått.

En tradition i Bohuslän var att sota skorstenarna på svart måndag.

I norskan och danskan har ordet blåmåndag betydelsen "arbetsfri dag".

I Finland förekommer flera olika benämningar på måndagen. I Österbotten kallas den för mulimåndag (mulen måndag) och kråkmåndag. I Nyland för frimåndag och blåmåndag. I Åboland för mulimåndag och blåmåndag.

Tisdag före påsk - Vita tisdagen

Tisdagen kallas vita tisdagen i fastlagen. Varför dagen kallas för vita tisdagen har redaktören inte fått fram. Eftersökning fortsätter!

Onsdag före påsk - Dymmelonsdagen

Dymmelonsdagen, onsdagen före påsk, då påskfriden inleddes. Namnet kommer av traditionen att i Skandinavien, ersätta metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag av trästavar, dymblar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen var i antågande. Noteringar finns också om att klockorna bands för att inte kunna göra ljud. Den 13 augusti 1823 upphävdes, i Sverige, föreskriften som påbjöd att ingen musik skulle spelas från fastlagssöndagen fram till påskdagen.

I folklig tradition har dymmelonsdagen (ursprungligen genom missuppfattning) kommit att kallas även för askonsdagen, vilken enligt kyrklig definition infaller i veckan efter fastlagssöndagen.

I Nyland i Finland har dymmelonsdag även kallats klockonsdag.

Torsdag före påsk - Skärtorsdagen

Skärtorsdagen är en kristen högtidsdag som infaller torsdagen före påsk.

I romersk-katolska kyrkan är skärtorsdagen en reningsdag, varav ordet skärtorsdag är bildat. "Skär" kommer från ett fornnordiskt ord för 'ren', 'vacker', 'blank' eller 'klar', som också finns i förleden till ordet skärseld. Dagens namn är det samma på norska och danska. I äldre tid sade man omväxlande "skärdag" och "skärhelgd" om denna torsdag.

Skärtorsdagen är enligt folktron den dag då häxorna begav sig till Blåkulla för att fira häxsabbat med djävulen. Detta förorsakade allehanda försiktighetsåtgärder i form av gömda kvastar och spisrakor, stängda skorstensspjäll och gevärsskott i luften för att försvåra häxornas förehavanden. En och annan påskeld kunde därtill råka bli för tidigt tänd.
Detta är bakgrunden till att barn klär sig till påskkärringar, en sed som har uppstått under 1900-talet i Stockholms villaförorter och som kan förekomma på olika dagar under påskhelgen i olika delar av landet. Utklädda barn går då omkring bland grannarna och med tecknade kort önskar glad påsk och hoppas att få godis i utbyte. Ibland kan seden också innehålla penninginsamling till välgörande ändamål.

Fredag före påsk - Långfredagen

Långfredagen firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Dagen är i Sverige en allmän helgdag och infaller fredagen närmast före påskdagen.

Firandet av långfredagen började i Jerusalem under 300-talet på initiativ av biskop Kyrillos av Jerusalem. I Norden blev långfredagen helgdag på 1600-talet.

I Sverige heter det långfredag eftersom dagen skulle präglas av sorg då dagen varit lång och besvärlig för Jesus. Under 1870-talet klädde sig många i svart. Fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. På långfredagen var affärer, restauranger och danslokaler därför stängda. I och med detta präglades dagen av stillhet. Allmän frid skulle råda och traditionen var att man skulle undvika onödiga aktiviteter och måltiderna bestod av enkel mat. Inte minst för barnen, som inte fick leka, kunde dagen upplevas som ovanligt lång och tråkig. Många barn var tvungna att vara finklädda, vilket dock även gällde andra helger.

Lördag före påsk - Påskafton

Påskafton är en kristen helgdag, lördagen före påskdagen. Denna dag är gudstjänstfri i Svenska kyrkan.

I Finland kallas dagen allmänt för påsklördag. Benämningarna stäcko- eller stacklördag (stack betyder kort) förekommer också allmänt i Svenskfinland. Även benämningen kortlördag har förekommit.

Att påskaftonen i Sverige kommit att bli den stora ”firardagen” under påsken kan troligen ses som en parallell till julaftonen. Påskafton förknippas i Sverige ofta med påskägg fyllt med godis/överraskning och påskmat med ägg. I delar av landet tänds även påskeldar.